Utbildningspolitikens historia är lång och involverar återkommande ansträngningar från olika länders regeringar för att utnyttja offentligt finansierad högskoleverksamhet mer explicit för sociala och ekonomiska syften (Power, 2015; Robson, 1994). Faktum är att det ekonomiska värdet av vetenskap har diskuterats flitigt, vilket återspeglas i påtryckningarna att redovisa att man får ”valuta för pengarna” (Hazelkorn, 2014) och att forskningens skall ha strategisk betydelse för nationell konkurrenskraft.
Indikatorer och mätare fokuserar allt mera på högskolors prestationsförmåga (eng. performance), vilket i sin tur gjort att också finländska forskare ”rättar sig efter pengarna” (Mathies, et al., 2020) och publicerar sin forskning i engelskspråkiga journaler. Samtidigt kan man observera att traditionella indikatorer, såsom antalet forskningspublikationer och citat, allt mindre identifieras som genomslag, medan allt mer marknadsdrivna mått (Hazelkorn, 2014; Espeland & Sauder, 2007) för verkligt genomslag introduceras kontinuerligt.
Denna genomslagskraft inbegriper i dagsläget också genomslag då det gäller hållbar utveckling. I detta blogginlägg reflekterar jag med hjälp av ett exempel kring olika aspekter av genomslag men också gränserna för de mätare som både synliggör men också osynliggör vår verksamhet.
Utmaningen med ’Handavtryck’ och Långsiktiga Effekter
Forskning som fokuserar på högskolor och genomslagskraft lyfter fram faktorer såsom koldioxidavtryck, utbildning om och för hållbarhet, campus och campusliv (Caeiro, et al., 2020). Samtidigt lyfter forskare fram behovet av mera holistiska studier där t.ex. den högre utbildningens kulturella effekter, effekter på politik, social sammanhållning och individuellt beteende samt alumners livsstil kunde uppmärksammas. Vi saknar bra indikatorer för ”handavtryck” och långsiktiga indirekta effekter är svåra att kvantifiera (Findler, et al., 2019).
Mitt exempel i detta blogginlägg är Nadine Baarmans lärdomsprov ”Nadde förstör världen med glimten i ögat: Att locka unga tittare till Yle Arenan med Svenskfinlands roligaste klimatserie” (hädanefter ”Nadde förstör världen”). Förutom en text består lärdomsprovet av en klimatserie som i skrivande stund fortfarande kan ses på YLE Arena. Baarmans arbete utgör, enligt mig, en fruktbar exercis i att blicka bortom högskolepolitikens egenförståelses horisont.
Nadde förstör världen: nya synvinklar på genomslag
Baarmans arbete tar avstamp från en situation där nordiska public service-bolag tappat den unga målgruppen. ”Nadde förstör världen” är med Baarmans egna ord ”Svenskfinlands roligaste klimatserie som lyfter upp klimatfrågor på ett humoristiskt vis.” Vidare konstaterar hon att serien var ”en spontan idé som blev verklighet” och att ”vi lyckades ta fram ett lyckat koncept.” Här möter vi det första exemplet på att indikatorer begränsar vårt synfält. I termer av utbildningsministeriets mått så har högskolan skött sitt då en student slutför sina studier framgångsrikt och ett arbete registreras och publiceras på theseus.fi. Indikatorn ”antalet utexaminerade studenter” aktiveras och högskolan belönas. I termer av genomslagskraft osynliggör denna kvantitativa mätare snarare än den synliggör. Till exempel, det faktum att Baarman använder ordet ”vi” i meningen ”vi lyckades ta fram” pekar mot en större gemenskap än den mellan en skribent, hens handledare och ett högskolesamfund. ”Vi” är i detta fall alla de personer på Rundradion som deltagit i skapandet Svenskfinlands roligaste klimatserie. Resultat av det ”samarbete med omvärlden” som högskolan är förpliktigad till, enligt yrkeshögskolelagen (Yrkeshögskolelag 14.11.2014/932), uppstår ofta inom ramarna för ett lärdomsprov. Baarmans lärdomsprov är ett bland många exempel på att resultatet är mycket vidare än ”bara” ett lärdomsprov.
”Nadde förstör världen” har setts av tusentals unga, men också andra tittare. I termer av genomslagskraft sträcker sig lärdomsprovet mycket vidare än mången forskningspublikation av proffsforskare. Ytterligare en aspekt av genomslagskraft som man inte nödvändigtvis genast kommer att tänka på är hur studenter kan bidra genom att skapa effektivare kommunikation om hållbarhet genom sin egen röst och sitt eget uttryck. Rubriker som ”Hur dåliga är finlandssvenskar för skärgården”, ”Loppor i Åbo”, ”SnöKaouz i Finland”, ”Kisi i Östersjön” andas ironi och kaxighet som kan irritera ”den vanlige tittaren”. Men så är ju inte denna tittare heller denna series målgrupp. I termer av genomslag når Baarmans examensarbete således en målgrupp som Rundradion, högskolor och ministerier tappat.
Figur 2: Skärmdump på en skärmdump från Baarmans examensarbete på theseus.fi
Olika dimensioner av utbildning för hållbarhet
”Nadde förstör världen” illustrerar också ett dilemma då det gäller hållbarhet och utbildning. Isacsson och Wikström-Grotell (2022) har med hänvisning till Jessica Ostrow Michels (2020) beskrivning av olika dimensioner av utbildning för hållbarhet (ESD) rekommenderat att yrkeshögskolor kategoriserar ESD i tre dimensioner; utbildning om hållbarhet, utbildning inom hållbarhet och utbildning för hållbarhet. Utbildning om hållbarhet ”innefattar fakta-kunnande. Utbildning inom hållbarhet tar fäste vid realiteter och specifika yrkesrelaterade behov. Utbildning för hållbarhet å sin sida relaterar till transformation och förändring som främjar nya förhållningssätt, nytänkande och attityder” (Isacsson & Wikström-Grotell, 2022). Baarmans arbete placerar sig i kategorin utbildning för hållbarhet. Det är emellertid viktigt att notera att hon utnyttjar kompetenser som inte faller under vad vi traditionellt betecknar som ”hållbarhetskompetens” (EU Comission, 2022) för att lösa hållbarhetsproblem.
Baarman tyr sig till de kompetenser som man förväntar sig av en utbildad medianom. Till exempel ”kompetenser inom termer av kreativitet, begreppsligt- och hantverksmässigt kunnande, kritisk och analytisk mediabranschkännedom samt professionell samverkan för produktion inom olika medier”. (Arcada, 2021)
Utöver att utbilda hållbarhetskompetens bör högre utbildning utveckla en förståelse för hur yrkeskompetens kan användas för att också bidra till en hållbarare värld. Det är också så som Gough och Scott (2008) argumenterar att vi löser hållbarhetsutmaningar:
A sustainable world will require more than just a cadre of sustainable development specialists, and a world in which everyone was first and foremost an expert on sustainable development would hardly be sustainable (s. 6).
Med detta i åtanke är Baarman ingen hållbarhetsspecialist, men löser ändå hållbarhetsproblem och hennes lärdomsprov har genomslag som sträcker sig långt bortom de indikatorer som nu mäter högskolors genomslagskraft. Det bör understrykas att ’Nadde förstör världen’ är bara ett exempel bland alla de tusentals andra fina lärdomsprov som studenter producerar i finländska yrkeshögskolor. På grund av bristfälliga mätare registreras inte detta hållbarhetsarbete vilket skapar en ”tystnad som är enorm.”
_ _ _ _
Tomas Träskman
Vice akademichef
Yrkeshögskolan Arcada
_ _ _ _
Referenser
Arcada, 2021. Film och Media utbildning. [Online]
Available at: https://start.arcada.fi/sv/utbildningar/film-och-media
Caeiro, S., Sandoval Hamón, L., Martins, R. & Bayas Alda, C., 2020. Sustainability Assessment and Benchmarking in Higher Education Institutions—A Critical Reflection. Sustainability, 12(2).
Espeland, W. N. & Sauder, M., 2007. Rankings and Reactivity: How Public Measures Recreate Social Worlds. American Journal of Sociology, 113(1), pp. 1-40.
EU Comission, 2022. GreenComp: the European sustainability competence framework, u.o.: EU Comission.
Findler, F., Schönherr, N., Lozano, R. & Stacherl , B., 2019. Assessing the Impacts of Higher Education Institutions on Sustainable Development—An Analysis of Tools and Indicators. Sustainability, 11(1).
Gough, S. & Scott, W., 2008. Higher education and sustainable development: Paradox and possibility.. u.o.:Rotledge.
Hazelkorn, E., 2014. Making an impact: New directions for arts and humanities research. Arts and Humanities in Higher Education, 14(1).
Isacsson, A. & Wikström-Grotell, C., 2022. Hållbarhet och pedagogik vid yrkeshögskolor i Finland. UAS Journal, Volym 3.
Mathies, C., Kivistö, J. & Birnbaum, M., 2020. Following the money? Performance-based funding and the changing publication patterns of Finnish academics. Higher Education, Volym 79, pp. 21-37.
Michel, J., 2020. Toward Conceptualizing Education for Sustainability in Higher Education. New Directions for Teaching and Learning,, pp. 23-33.
Power, M., 2015. How accounting begins: object formation and the accretion of infrastructure.. Accounting, Organizations and Society, Volym 47, pp. 43-55.
Robson, K., 1994. Connecting Science to the Economic: Accounting Calculation and the Visibility of Research and Development. Science in Context, 7(3), pp. 497-514.
_ _ _ _
Kestävä TKI -blogisarjan artikkelit kertovat ammattikorkeakoulujen tutkimus-, kehittämis- ja innovaatiotoiminnan kestävyyteen ja vastuullisuuteen liittyvistä ajankohtaisista asioista sekä ammattikorkeakoulujen kestävän kehityksen kädenjälkeä edistävistä toimenpiteistä, tuloksista ja ihmisistä kestävän TKI työ ytimessä. Toimituskuntana toimii Arenen kestävän ja vastuullisen TKI-toiminnan ryhmä TKI Dynamis.